Enda sedan han blev anhållen och sen släppt på fri fot för inväntan av rättegång...vilket kan ta år tydligen så har det fysiska våldet upphört trots att vissa hot ligger i luften...han vill ju inte få det värre liksom.

Det psykiska våldet har däremot eskalerat rakt igenom taket. Vi har ju barn ihop och måste därför på något sätt pratas vid, träffas då o då...Han känner till mina svaga punkter och vet hur han ska trycka ner mig och hålla mig under kontroll och detta har blivit värre...

Jag känner mig som en urvriden disktrasa rent ut sagt...Hade jag kunnat hade jag flyttat utomlands.

Men vi delar vårdnad fortfarande och jag får aldrig tid för mig själv att landa, andas ut och slicka mina sår. Vänner har försvunnit under tiden med honom. Han blev hela min värld i isoleringen. Han behövde inte kontrollera mig...Plågan i själen gjorde mig förlamad.

Jag låter bitter och det sista jag vill sluta som är en jävla bitterfitta.

Idag...Han kom hem till mig med minstingen för överlämning när jag stod och lagade mat...Något måste agiterat honom för plötsligt flög en förpackning krossade tomater genom luften och träffade diskbänken...Det var krossade tomater över hela köket...Han fräste något elakt hur jävla dum i huvudet jag var och gick...Vad jag hade gjort? Jo bjudit in honom på middag med kidsen på torsdag ifall han kände för det...Barnen hade tyckt det vore kul. Han blev jättearg och slängde ur sig något i stil med "Jag vill faaan inte umgås med dig din jävla meningslösa lilla skit!"

Jag tror jag struntar i att vara hövlig hädanefter...Det har inte gett mig mer än plåga...Dags att sätta ner foten och se till att jättebebisen får lite gränssättningar...Han glömde kvar sin jacka...och där i låg den...Min hemnyckel som han hållit så hårt i...Många är de kvällar då han kommit utan att säga till innan "bara för att se vad jag gör". Jag passade nu på att ta bort min nyckel från hans nyckelhållare och inväntar snart arga sms...Han har ju en egen lägenhet som jag inte ens får se insidan av ens när barnen är där...

För några dagar sen på väg till plugget skulle jag komma förbi o amma minstingen...Jag fick sitta i trappuppgången och amma medans han låste sin dörr...sen fick jag knacka på och överlämna lillan innan han slängde igen dörren och låste den igen. Vem är brottslingen här egentligen...Som vanligt sa jag inte ett pip...jag svalde bara klumpen i halsen av skräck och kränkning och torkade tårarna och gick...

Inte en gång har jag dragit upp allt våld han utsatt mig för men han drar upp flera gånger i veckan hur orolig jag ser ut och hur det får honom att känna sig och hur synd det är om honom som har det så kämpigt.

Att analysera sönder honom är inte svårt...Jag kan nog nämna allt från psykopati, narcissism, borderline till en spets av svår ADHD.

Förlåt att jag spyr ut allt i bloggen men jag har fått hålla käft i över ett år och försökt att gömma mig i ett hörn...

Det får fan bli ett slut på det snart!

I am woman...here me roar!

Hemförsäkringen verkar inte gälla på kvinnomisshandel när makarna delat samma boende och därav samma hemförsäkring...misshandel o överfallsförsäkringen som ingår i hemförsäkringen gäller bara om man bli misshandlad av någon utomstående...Samtidigt vet alla att det farligaste stället för en kvinna är i hemmet...Där skyddade sig Folksam bra...eftersom misshandel av sambo/maka är så himla vanligt att de hade väl blivit ruinerade om de inte la in den paragrafen...skäms!